En känsla av att ingenting ont eller hotfullt kan nå oss

God onsdag vänner!
Igår hade när vi hade Tobias på vår traditionsenliga veggotisdag började vi prata lite smått om julen som startar upp snart. Ni som är "normala" kanske tänker att det är över tre månader kvar så det är ingen brådska, men för mig och syster som börjar peppa senast i oktober är det hög tid att börja tänka.
 
Att bara sitta och höra Sonja Aldéns koppången igår när vi drack te efter maten. Det får mig att längta efter kaneldoft, ljuset från ljusstaken och känslan av att allt ordnar sig.
 
För julen är så mycket mer än kommersialism för mig. Absolut innebär november och december månad till stor del ett obehagligt stort konsumerande. Det köps julklappar för hundratusentals kronor i Sverige varje år. Det dras hem snabbproducerat pynt i plast och keramik. Det väcker ett ha-begär och får människor att skjuta upp betalningar till januari.
 
Men det väcker också någonting inom oss. Ett hopp om en ny tid, en chans att göra gott. Att göra någon annan glad, att vara mindre självisk, mindre upptagen av sig själv. En känsla av att ingenting ont eller hotfullt kan nå oss.
 
Julen är kärlekens, vänskapens och barmhärtighetens tid.
 
Julen för mig är snarare en tid som lyser upp i mörkret. Något som påminner oss att inte låta kylan komma in och förstöra allt det fina som finns.
 
Adventstid kom till mitt ensamma hus.
 Hemma i villan 2013. Vem vill inte sitta och mysa där?