holdontoyourself.blogg.se

Jag vet inte riktigt hur jag ska kunna berätta den här berättelsen med ord som ska få fram vad jag egentligen menar och känner. Men jag gör ett försök så får vi se. 

 

För ett par timmar sedan var jag ute på promenad med Abbe, under promenaden kom det fram en man till mig och började prata. Han frågade om jag pratade svenska och kunde hjälpa honom. Självklart sa jag, som gärna hjälper till om jag kan. Han sa namnet på en gata som skulle ligga i närheten (och redan här böjade varningsklockor ringa för namnet på gatan var högst tveksamt, dock finns det ju många lustiga namn på gator och jag är ju inte från Norrköping så jag köpte det.) som skulle ligga i närheten och jag förklarade namnen på de gator som var i anslutning till där vi stod och bad honom fråga någon annan då jag tyvärr inte visste var den låg. Då började han prata om hur vacker jag var och att jag var en så snäll människa, vilket ändå kändes helt okej från en främling eftersom jag ju gjort ett försök i att hjälpa till. Men när han kom närmare och sagt att han sett mig på O`Larrys (varpå jag svarade att jag aldrig varit där, vet inte ens var det ligger) och om han och jag skulle festa, att han hade vin och vodka och att det skulle vara jättebra, så kände jag att det var dags att gå. Jag sa att nej jag känner inte dig så jag vill inte umgås. Han gav sig inte utan frågade flertalet gånger om han fick pussa och krama mig. Jag började på riktigt känna mig obekväm nu så jag önskade honom lycka till och sa att jag och Abbe skulle fortsätta vår promenad. Han sa hejdå och jag väntade så att jag såg att han gick i motsatt rikttning som oss. Jag fortsatte med en klump i magen och med känslan av att min naiva vilja att hjälpa människor försätter mig i situationer som jag inte mår bra av. Jag kände mig så lurad.

 

Det är sådana här situationer som gör mig så kluven som kristen. Å ena sidan vill jag tro gott om människor, jag vill ge människor chanser, vara artig och hjälpa till om jag har möjlighet och å andra sidan vet jag att det finns människor som vill en illa, som skulle skada och förstöra för en om de fick chansen. Och hur ska jag veta skillnaden? Det går inte att se på en människa om hen är en potientiell våldtäktsman, mördare eller allmänt otäck person som vill mig illa. 

 

Och när jag skriver människor så syftar jag framförallt på män. För ska jag vara ärlig är det ingen hemlighet att det är gruppen män som är överrepresenterad i all brottsstatistik och det är ingen hemlighet att när jag tar mina kvällspromenader med hunden så är det en ensam man, eller ännu värre, en grupp män, som jag oroar mig för där i mörkret. Jag vet inte vilka män jag kan lita på, jag vet inte i förväg vem som vill mig illa. Men jag vägrar leva mitt liv i rädsla. Jag kan inte gå omkring och undra vem som vill mig gott och vem som vill mig illa.

 

För saken är den att det onda och det goda lever sida vid sida i oss och i vår omvärld. Och vår kristna tro handlar om att Gud ger liv och möjlighet för oss att börja om på nytt. Det finns ondska och lidande i vår värld, men Jesus kom till oss och står över allt ont. Genom Jesus visar Gud sin kärlek, sin förlåtelse och upprättelse, allt detta för att hela allt det som förstör livet. Och vad kan jag som vill följa Jesus göra förutom att ge människor chanser, försöka se det goda i människor även när det är svårt, förlåta och bry mig om mina medmänniskor.

Med det sagt är det fortfarande viktigt att inte låta människor göra dig illa, inte låta människor köra över dig eller få dig att misströsta ditt eget värde.

Jesus vill att du ska veta att du är viktig, du är värdig, du är älskad.

 

Vi har ett liv här på jorden och jag tänker inte låta sådana här situationer göra mig rädd för möten med människor. För det är genom att lära känna våra medmänniskor som ljuset kan komma fram. Det är genom samtal med andra vi kan dela våra tankar och förhoppningsvis visa våra hjärtan som är fyllda med goda intentioner för varandra och vår omvärld. 

 

Gud välsigne er ♥