Hur jag kom till tro
Den här historian är inte så spännande och rafflande intressant som då jag hört många andra kristna ungdomar och vuxna berätta om sina vägar till tro. Min väg till Jesus har snarare varit en långdragen process som påbörjades när min Mamma tog med mig och mina syskon till Frikyrkan Marieborgskyrkan i Västervik redan från vi var små. Jag är döpt i den kyrkan, som bildades 1986 då baptist-, metodist- och missionsförsamlingarna gick samman och vi firade 30 år tillsammans 2016.
När jag var liten var jag med i scouterna i min kyrka och där pratade vi en del om Gud, i samband med att vi lärde oss knopar och att visa respekt för djur och natur så läste vi böner och andra texter med innehåll av vad Jesus gjort på jorden. Dock har jag gått väldigt lite i söndagsskola eftersom detta höll på att försvinna i vår kyrka under den perioden. Men men möten i kyrkan däremot, jag har varit på många Gudstjänster i mitt liv. Jag har spenderat fler söndagsförmiddagar i kyrkan än på match i sporthallen om man jämför med mina innebandyspelande kompisar jag hade under barndomen.
Så brist på miljöer där man kan hitta Gud fanns det inte under min uppväxt. Men som barn hade jag en slags Gudstro, en lite "lagd i knä-tro" som jag inte riktigt valt själv. Den intressanta frågan är snarare när jag som egen tänkande individ, självständigt tog beslutet att "nu tror jag på Gud".
Detta vet jag faktiskt, jag vet vilket år det var och under vilken period jag började fundera mycket över Guds existen och varför jag var i kyrkan.
Jag har alltid varit ett barn som funderat mycket, som liten var jag mycket allvarlig. När jag var runt åldern 10-12 började jag fundera på Gud. Jag tror att någonstans då jag bestämde mig för att jag tror att det finns en Gud.
Men det var inte förrän 2011, när jag var 15 år som jag verkligen kände det. Vi hade ingen ungdomsgrupp i min kyrka, så jag kände inte många kristna ungdomar. Men däremot hade vi nyligen fått en ny Pastor till församlingen, som med sig hade hela familjen och sina fyra barn. Vilka jag och min syster kom att bli goda vänner med i flera år framöver. Deras familj flyttade tillbaka till USA i somras, vilket var en sorg för oss alla i församlingen, att förlora goda vänner och en underbar Pastor. Men det är en anna historia... Som vi tar vid ett annat tillfälle.
Hur som helst Jag, mina syskon och min kusin och våra vänner Greta & Cedrick kom att åka på ett kristet ungdomsläger som heter Groowe, som ligger på klintagården på Öland.
Gemenskapen där med alla hundratals ungdomar var en stor omställning för mig. Det var inte så jag hade föreställt mig andra unga kristna, jag hade mina egna fördomar och föreställningar i bakhuvudet. Jag tänkte mig att en kristen ungdom hade "finkläder" och bibeln alltid redo under armen. Men den löjliga tanken släppte jag snabbt, dessa människor såg ut som vem som helst. Dom var både snälla och dumma, allvarliga och lättsamma, roliga och tråkiga, utåtriktade och introverta. Ja dom var som människor är mest, enda skillnaden, (som för den delen är en otroligt stor skillnad), var att de tagit emot Jesus i sina liv.
Och i den där gemenskapen jag aldrig känt av förut, mitt där bland alla dessa ungdomar som satt och lovsjöng Jesus, där kände jag att Här Är Gud. Jag tror att det var då jag för första gången kände vad som är den heliga anden, i mig. Jag satt på en sliten träbänk tillsammans med många andra och tillsammans blev vi ett. Vi hade samma längtan i våra hjärtan.
Den där helige anden får jag berätta mer om i ett annat inlägg men under det tillfället kändes den helige anden i hela mig. Hela jag fick uppenbarelsen att Gud var där, precis då. Precis där och då i den stunden.
En känsla av ultimat trygghet, av total tillfredställelse, en otroligt skön och varm känsla.
Från den stunden har jag vetat att jag aldrig någonsin vill gå miste om den känslan. Känslan av att Gud har mig i sin famn, alltid. Från den stunden har jag varit kristen.