holdontoyourself.blogg.se

Jag är en trög person. 

Jag ber väldigt ofta till Gud om svar och tecken på saker för att få veta hur jag ska göra i olika situationer men jag har väldigt svårt för att förstå om saker som hänt eller saker folk sagt till mig var bönesvar eller inte. Ofta förstår jag inte förrän långt efteråt att jag fått svar på det jag bett om.

 

Men speciellt ett av mina böneämnen som jag sökt svar på under en lång period har jag haft så otroligt svårt att kunna tyda svar på. Det har varit otroligt jobbigt för mig att inte veta åt vilket håll jag skulle gå i denna fråga, om jag skulle stå kvar och trampa eller äntligen välja en annan väg liksom. Men så började jag be böner som ungefär "Jesus ge mig tecken som inte ens jag kan missa" för att verkligen be om sån övertydlighet som till och med en trög person som jag kan förstå.  

 

Och nu har jag äntligen fått svar. Det var absolut inte det svaret jag hade hoppats på men jag är så tacksam för mitt bönesvar för nu vet jag. Jag vet hur det ska vara nu och det är alltid bättre att gå i ljuset än i mörkret, ovetandes. Dels det och sen vet jag ju att Gud är med mig på den här resan. Gud vet vad som är menat för mig och vad som inte är det och i den informationen kan jag vila. Med den vetskapen kan jag gå med på att inte få som jag vill. 

 

Jag tror det är något viktigt att komma ihåg när vi ber till Gud. Att Gud inte alltid ger oss det vi själva vill ha utan han ger oss det vi behöver och det som han vet är bäst för oss.

 

När jag kunde acceptera Gud som den som vet bäst för mig så blev det så mycket lättare att förstå varför jag inte alltid blev lyssnad på. För jag tänkte att när mina böner inte gick i uppfyllelse så struntade Gud i mig, men det är inte så det funkar.

Gud hör bön, han hör allt vi säger och varje gång vi ropar på honom, men svaret kommer inte alltid när vi vill det eller i den form vi tror eller vill. 

 

Gud svarar på våra böner på sitt eget sätt i sin egen tid.