holdontoyourself.blogg.se

Som kristen har jag ofta upplevt att andra har bilden av mig och andra som är kristna, som överlägsna. Som att vi tror att vi är bättre än andra eller är förmer våra medmänniskor. Men saken är den att jag kanske snarare ser mig som tvärt om, att jag är misslyckad. Men inte misslyckad i det värdsliga där strävan ofta är efter pengar, utseende, populäritet, där är jag inte så tävlingsinriktad. Utan det jag vill vinna är att vara den bästa versionen av mig själv och domaren är hur Gud ser mig. För Gud är som en förälder, trots att vi redan är älskade av våra föräldrar så vill dem att vi ska lyckas, att vi ska vara det bästa vi bara kan. 

 

Men vad vi strävar efter här i livet kan ibland skiljas mellan kristna och icke-kristna. Medan någon som inte mött Jesus kärlek kanske tycker att det viktigaste i livet är att bli så framgånsrik som möjligt, så är mitt mål i livet att vara tillräcklig. Jag behöver inte vara rik, inte mest framträdande någonstans, inte vara mest populär eller känd av omvärlden. Det jag innerst inne strävar efter är att vara god. Jag ber om att få vara Guds redskap, att få förändra till det bättre om så hos bara någon enstaka människa. Enda sedan jag var liten har jag haft en stark känsla för vad som är rätt och fel och velat stoppa orättvisor. Jag trodde då att jag skulle vara den som förändrade hela världen men är lite mindre naiv nu så jag inser att jag ensam inte kan göra allt. Vi i världen måste jobba som ett team för att göra vår omvärld till en tryggare, snällare och sannare värld. 

 

Jag strävar efter att göra det jag tror är vad Gud vill. Jag lyckas långt ifrån alltid med detta, vilket gör att jag kan tvivla på att jag förtjänar Guds nåd och kärlek. Jag misslyckas. För jag är en syndare, jag syndar. Jag gör saker som jag vet att jag inte borde, jag säger saker, handlar och beter mig på sätt som jag inte borde. Men jag försöker att alltid påminna mig om att Gud redan älskar mig, jag behöver inte göra något för att få den kärleken. Förlåtelsen och nåden har redan givits till mig, men det är upp till mig om jag tar emot den och vad jag sedan gör med den. För Jesus har tagit på sig våra synder på korset, men han uppmanar oss att sluta med vår synd. Det är upp till oss människor att göra det rätta för oss själva och varandra och med Guds hjälp kan vi nå målet.

 

Det jag kan göra är att fortsätta sträva efter att vara den bästa versionen av mig själv och be för att Jesus ska visa mig vägen för att nå dit.