Jag vill ge mer än en sång för en sång i sig själv är inte det du vill ha

Idag var jag på Gudstjänst i Korskyrkan här i Norrköping. En kyrka som jag och Clara gått till ett par gånger och som liknar vår egen kära Marieborgskyrka lite till upplägget. Dock har denna kyrka något som jag verkligen kan sakna i min egen församling i Västervik, ett lovsångsband. Hemma har vi då och då lovsångsteam, där jag själv varit med och sjungit då jag kunnat, som innehåller sång och piano. Men Korskyrkan har alltså något som för mig blir lägerkänsla, ett helt gäng med musiker som står framme på scen varje söndag och spelar medan lovsångstexterna kommer upp på väggen så att alla kan sjunga med.
 
Det är guld värt med lovsång. Det är som att en lär sig att be en massa böner utan att egentligen behöva anstränga sig för att komma ihåg dem. Texterna fastnar så lätt genom lovsång tycker jag. Lovsångerna är skrivna av människor som talat rakt ut från sina hjärtan i kärlek till Gud och det är så fint. 
 
Men handlade predikningen även om vikten av att lovsjunga genom att sjunga exakt de böner som finns skrivna i bibeln.
Idag är det Maria bebådelsedag, det var alltså idag för över 2000 år sedan som jungfru Maria fick veta att hon var gravid med Jesus. Hon fick veta att hon skulle föda frälsaren till världen. Och med denna insikt sjöng hon en bön som står i bibeln i Lukasevangeliet, 1:46-55, som jag kommer skriva i ett separat inlägg.
 
Denna lovsång innehåller tre olika böneämnen, alla tre så viktiga och relevanta för alla människor på jorden i evig tid. 
 
Vi får känna glädje över att få tjäna Gud
 
Vi får känna glädje över att vara del av Guds folk
 
Vi får känna glädje över en ny ordning och skapelse.
 
Att vi får tjäna Gud kan för en del verka klurigt och svårt, tanken på att behöva ge något tillbaka kan ibland vara jobbig. Som att jag behöver bevisa en massa för Gud för att han ska tycka om mig.. Men vi ska komma ihåg att vi inte följer Gud för att bli älskade och accepterade av honom, vi är redan så älskade. Den kärleksfullaste nåd har redan utförts för oss, Jesus död och uppståndelse. 
För den här nåden som vi fått består inte i att vi slipper vara med i Guds rike utan att vi får vara med. Gud vill använda oss och om vi låter honom göra det kan stora saker hända i våra egna och andras liv.
 
För Gud är ingenting omöjligt.
 
 
Vi får vara med i en gemenskap, kyrkans folk. För det handlar inte bara om mig som individ, att jag har en bra relation med Gud. Min kallelse kan bara förstås i den stora kallelse som vårt folk har fått. Vår starkaste tro finns att finna i gemenskap med andra. Att läsa bibeln tillsammans, att lovsjunga Jesus och försöka efterlikna honom genom våra liv. 
 
För en tro som stannar vid det inre tenderar att bara gynna redan priviligerade människor och det är inte så Gud vill att vi ska leva. Vi ska alla tjäna Gud genom att arbeta för ekonomisk och social rättvisa i världen.
Min tro måste synas på utsidan, vi ska vara varandras syskon och ge en hjälpande hand till de som behöver. Som kristen handlar det mycket om att förstå glädjebudet och att inse att det ofta handlar om att omvända sig och prioritera på ett annat sätt än en är van vid. Att frångå sina egna själviska behov och tänka på sina medmänniskor i första hand. Eftersom det kan vara svårt att inse att en är självisk och upptagen av sig själv och sitt eget liv, händer det att glädjebudet inte alls uppfattas som ett glädjebud.
 
Men genom Jesus kan vi förstå, kärleken från honom kan få oss att vilja stå i Guds tjänst. Jesus är med oss mitt i kampen i vår nöd och det känns så skönt att veta tycker jag. 
 
Hoppas ni får en fin söndagskväll vänner.
Gud välsigne er och fortsätt sjung lovsång !
Visa fler inlägg