Hej Norrköping, jag har saknat dig

Hej vänner! 
Jag skriver från Tobias soffa, för det är nämligen så att jag, syster och Abbis har fått lov att snylta in oss hos honom i en vecka, tills vi får tillgång till vår egna lägenhet. Det känns jättebra att vara tillbaka i Norrköping. Iförrgårkväll när vi tog sista kvällsprommisen med Abbe så hade jag lite ångest. Trots att jag är här med både syster, min hund och har flera vänner runt mig så kändes något annorlunda och vemodigt på något vis. Det kan ha att göra med att det var på kvällen eller att jag hade några konstiga tankar för mig men ibland får jag för mig att jag saknar Västervik när jag är i Norrköping. Jag tror någonstans att det är helt naturligt att sakna sin hemstad, att längta efter det hemvana liksom. Nu trivs jag underbart bra i Norrköping, men det är ändå något med staden jag växte upp i. Där jag har mina föräldrar, min fina mormor och andra släktingar och många fina vänner. 
 
Men jag tror att det gjort mig så gott att flytta därifrån och påbörja ett nytt liv. Jag behövde komma iväg, även om det inte var så långt, och uppleva andra miljöer och människor. Men visst har jag hemlängtan då och då, absolut.
 
Skolan har börjat, vi har hunnit med intro i tisdags och två föreläsningar idag. Kursen vi har börjat med nu heter livsvillkor- grannskap-identitet och är en av flera sammanhängande kurser i just livsvillkor. Jag tror det kommer bli en intressant höst, med en högre level än tidigare. Det kommer bli svårt och jobbigt och utmanande och det är nog precis så det ska vara för att jag ska börja ha huvudet på skaft efter så mycket ledighet och slappande under våren och sommaren.
 
I eftermiddags var Felicia & jag på Coffe George och käkade lunch, sen tog vi en sväng på stan innan vi hamnade hemma hos Toby, där han och Clara var och slappade. Jag gjorde kladdkaka efter en del tjat och vi mumsade upp den allesammans.
 
Nu är jag bara trött så ska fundera på att släcka snart. Får se hur natten blir och hoppas att Abbis inte skäller.
Kram på er!