I din nåd kan jag vila, alltid

Idag har jag gått omkring med en konstig känsla i magen. En slags oros- och nedstämdhetskänsla, det är något som inte har känts okej. Men kunde verkligen inte sätta fingret på vad det var förrän precis för en stund sedan. 
Inte nog med att jag kände något obehag idag så kände jag även skam över att ens känna denna oro inom mig, eftersom jag bara har roliga saker framför mig dom kommande dagarna. Imorgon ska jag baka en tårta för att Felicia och jag ska fira att vi klarat B-uppsatsen, på kvällen ska vi gå på bio, under fredagen ska jag åka till Göteborg och träffa mina gamla saknade vänner och spendera hela helgen tillsammans med dem. Ja ni hör ju. Det finns ingenting där att vara nedstämd över och att ens tänka så fick mig att känna mig så bortskämd. Här är jag och ska göra så många roliga saker och har så många fina vänner och har klarat av en stor uppsats i skolan och ändå mår jag dåligt? Jag har bara roliga planer planerat och ändå har jag mage att må dåligt. Men jag är en sån som måste identifiera problemen innan jag kan hantera dem och har jag inte gjort det så fortsätter känslan liksom, och inte förrän för ungefär en halvtimme sedan förstod jag var mitt problem låg.
 
Jag ska åka kollektivt.
Att åka buss eller tåg eller vad det än må vara som innefattar tidtabeller och mobilbiljetter och trånga sittplatser ger mig alltid ångest. Ändå låter jag det aldrig vara ett hinder i mitt liv eftersom jag vet att jag klarar av det när jag väl är där och jag vill kunna åka hem eller besöka mina vänner som bor i olika städer.
 
Inte långt efter att jag kunnat identifiera var min oroskänsla kom ifrån så tittade jag av en slump mot fönstret och mitt nattduksbord. Och där finns denna fotoram på mig och min syster.
 
Ser ni vad som står ? 
"Herre, i din nåd ställde du mig på fasta berget" Psaltaren kapitel 30 vers 8.
 
Som alltid är Gud där och tar emot mig. Självklart är Herren med även när jag ska göra en sådan simpel sak som att åka buss. Jag behöver inte känna någon oro för Gud kommer vara med mig under hela resan.
 
Både under bussresan på fredag och under livets resa, finns någon större vid min sida.
Och det är jag evigt tacksam för.